Solelkrönika nr 2 av Tomas Holgersson...

Solcellsrapport nummer 4. Februari 2013.
Det har varit en lång och envis vinter. Det är jag inte ensam om att tycka det vet jag. För min del ser jag tre orsaker till upplevelsen av vintern. För det första har det rent objektivt varit just en lång och envis vinter med många och långa perioder av både snö och kyla. Den andra orsaken tror jag är stigande ålder något vi alla upplever. Den tredje orsaken är mera specifik för min egen del och hänger ihop med min nya roll som producent av solel.
Att vintermånaderna bara ger en handfull procent av årets solel visste jag, men den här vintern har, främst på grund av tidvis snötäckta paneler, varit sämre än normalt. Så också februari med en sammanlagd produktion av 77 kilowattimmar från mitt tak. Jag satte i alla fall rekord den 28:e februari med 20 kwh, vilket är mer än hela december. De två sista dagarna i februari producerade solcellerna lika mycket som under december och januari tillsammans. Jag har alltså sett att det finns potential, anläggningen fungerar och jag sätter en hundring på att rekordet kommer att slås många gånger och med god marginal under mars månad. Att februari 2013 var en dålig månad och sämre än både 2010 och 2011 har jag fått bekräftat av andra med längre erfarenhet.
Den dagen jag fick 20 kwh från solen köpte jag 14 kwh från e.on och sålde 9 till samma bolag, men inte till samma pris tyvärr. Med ett kvittningssystem som jag skrev om i min förra krönika skulle jag alltså bara ha betalat för 5 kwh. Jag är övertygad om att solelen kommer att öka även i Sverige, men med ett bra kvittningssystem skulle utvecklingen gå väldigt mycket fortare. Om tre månader drygt vet vi vad den sittande utredningen kommit fram till för förslag. Att vi skulle nå upp till Tysklands nivåer är nog ändå inte möjligt, där finns det nästan 400 watt solceller installerat per tysk, medan vi i Sverige har 2 watt per innevånare. I höstas passerade dessutom den installerade effekten solel installerad effekt vindkraft i Tyskland.
Det förekommer prat och skriverier om att sol och vind inte skulle vara något för oss i Sverige och till och med ordet romantik har förekommit i sammanhanget. Förenklingar, halvsanningar och direkta felaktigheter som till exempel att det inte går att lagra el, eller att elbehovet skulle vara så litet på sommaren framförs också. Det används alltmer el till att kyla arbetsplatser och bostäder, transportbehovet är minst lika stort på sommaren och en ökad elanvändning där och då inte bara för elbilar är nödvändig. I framställningen av vätgas som länge ansetts vara framtiden för transporter är el från alternativa källor utmärkt. Att använda olika energimixer sommar och vinter är lite mer komplicerat men lika möjligt och nödvändigt som att byta från vinter- till sommarkläder.
Alla energislag har för- och nackdelar, problemet med debatten är att de olika sidorna bara använder ett öga i taget, varför är det till exempel ingen som talar om att 1/3 av det uran vi använder i kärnkraftverken används till att värma upp havet utanför verken och att 1/3 av avfallet kommer från samma fiskuppvärmning.
När jag försökt använda bägge ögonen har jag kommit fram till att el från solen är det klart bästa alternativet och bara slås av sparande och effektivisering. Solelen har liten påverkan på människor och miljö och finns i stora mängder, den är driftssäker och jämförelsevis pålitlig. Ett kärnkraftverk, eller flera, kan tvingas stanna från en timme till en annan för att sedan stå stilla i dagar, veckor eller månader. SMHI har förvisso inga 100-procentiga prognoser, men kan ändå med ganska stor säkerhet förutse dagar eller perioder med sol eller mulet, inte på en enskild plats, men över områden. Det ger goda möjligheter att mixa elproduktionen på ett effektivt och säkert sätt.
Efter detta utbrott i energipolitik till sist en efterlysning, vad finns det för alternativ elproduktion i Vimmerby kommun och denna tidnings spridningsområde? Sol, vind eller vatten – hör av er!
Tomas Holgersson
tyrtorp@telia.com