Midsommardagens morgon och jag reflekterar över de senaste månadernas kamp för skolor och förskolornas utveckling på Vimmerbys landsbygd.
Den 31 mars 2015 kom beskedet att Socialdemokraterna och Moderaterna tillsammans avsåg att stänga fyra skolor och två förskolor på Vimmerbys landsbygd i augusti 2016. De skulle inte vika sig en tum på det förslaget.
Människorna som bor och verkar på dessa fem orter väcktes bryskt den 1 april till beskedet om nedläggningarna. Många trodde faktiskt att det var ett aprilskämt men det var sanning och verklighet. Som gruppledare för Centerpartiet i Vimmerby med många medlemmar som bor på dessa orter och många medlemmar som vill att landsbygden ska leva och utvecklas startade en turbulent resa som pågått fram till nu och som inte är slut ännu. Det har gått cirka 80 dagar sedan den 1/4. På måndag avgörs frågan i kommunfullmäktige. Därefter ska nämndsbudgetarbetet igång och majoriteten i BUN kanske väljer att lägga förslag om fyra skolnedläggningar och stängning av förskola i Pelarne och Djursdala trots att kommunfullmäktige beslutar något annat på måndag. Kommunfullmäktige kan alltså besluta en sak på måndag som blir något annat i BUN. Till sist ska den detaljerade budgeten antas på kommunfullmäktige i november. Först då vet vi vad som händer med skolorna och förskolorna 2016.
Det är ett öppet sår så länge inga tydliga beslut är tagna. Spelreglerna är politiskt demokratiarbete utifrån Sveriges grundlag. Beslutsprocesserna är lagbundna och regleras i kommunlagen. Folket kräver en folkomröstning om skolornas och förskolornas bevarande i Djursdala, Gullringen, Pelarne, Rumskulla och Tuna. Socialdemokrater och moderater vill inte genomföra folkomröstningen utan man vill istället bevara Rumskulla och Tuna skolor, stänga Pelarne förskola och bygga om Djursdala skola och Brännebro skola till förskolor och stänga skolorna där.
Jag och många andra har lagt hundratals timmar på att klura ut och lägga upp strategier för hur alla skolorna och förskolorna ska räddas. Varför har vi egentligen gjort det?
Mitt personliga svar är att jag tror på att dessa fem orter själva och i samråd ska få utvecklas och att några få politiker inte ska få sätta käppar i hjulen för deras visioner och deras bild av skolornas utveckling och deras orters förmåga till framgång. Först måste denna fråga diskuteras med medborgarna på ett demokratiskt sätt i en process där fler är delaktiga. Det tror jag är ett av skälen till de stora reaktionerna från Vimmerbyborna.
Det påstås att de barn som går i dessa skolor presterar sämre och inte kan hävda sig i en global värld. Inget kan vara mer fel när vi har tillgång till den globala världen i skärmar eller en studieresa. Utveckling av digital pedagogik är en stor möjlighet i dessa fantastiska orter. Jag tror inte att pedagogerna som väljer att verka i Djursdala eller Tuna erbjuder sämre kvalité eller bidrar till medborgare som har sämre förutsättningar än andra. Tvärtom jag tror att tryggheten i den lilla skolan kan skapa mycket bra medborgare med stor kompetens för att bidra till vårt samhälles utveckling med mångfald och företagsamhet.
Jag menar att människor ska erbjudas service av kommunen där de vill bo och verka till en för samtliga skattebetalare rimlig kostnad. Det kostar exempelvis 60000kr per år att behålla Djursdala skola, under förutsättning att man flyttar in förskolan i skolan. Alternativet är att Djursdala nedmonteras och att det enda som frodas där i framtiden är Hembygdsföreningen. Så brukar det nämligen bli när skolan är nedlagd. Hembygdsföreningen blomstrar. Allt annat föreningsliv, lantbruket och besöksnäringen tappar energi, inflyttning bromsas, utflyttning ökar. Snart är det bara pensionärer som bor kvar i de fina gårdarna. Därefter blir de sommarbostäder när ingen tar över och vill bo i en bygd som saknar service i form av skola eller förskola.
När jag läste regionalekonomi på Sveriges lantbruksuniversitet fanns det en ekonomiprofessor som ansåg att somliga hade en landsbygdsromantisk bild av världen.
Vad har präglat mig under min 48-åriga resa. Min uppväxt i Vimmerby, de människor som jag mött på många olika platser och de erfarenheter jag gjort i form av studier och resor har bidragit till att förmå mig att lägga tid att kämpa för skolorna och förskolorna på landsbygden de senaste 80 dagarna. Min övertygelse om att det är rätt att kämpa för detta har inte sviktat trots att tvivel ibland drabbat oss när påverkan från oväntat håll varit stark.
Idag ska jag titta på Kosse och Sverige mot Tyskland i fotboll. På måndag klockan 15 ska jag tillsammans med minst tjugo andra politiker kämpa för skolorna och förskolorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar