Om kvinnlig rösträtt i Sverige
Den kvinnliga rösträtten i Sverige infördes senare än i både Finland (1906), Norge (1913) och Danmark (1915). Flera gånger hade den kvinnliga rösträtten tagits upp i riksdagen men länge var det endast den manliga allmänna rösträtten, som uppnåddes 1909, man diskuterade, kämpade för och tog på allvar.
Många kvinnor var också emot den kvinnliga rösträtten och rösträttskvinnan hade en dålig klang och blev ofta karikerad. Den kvinnliga rösträtten röstades fram 1919, tyst och utan debatt, då hade utredningen från 1907 tagit tolv år då den äntligen godkändes. På hösten hölls nyval som ledde till att liberaler och socialdemokrater fick majoritet i första kammaren 1920. Det första andrakammarvalet med allmän och lika rösträtt för både män och kvinnor hölls först 1921. Nu syntes resultatet av kampen när fem kvinnor valdes in i riksdagen. Det var Kerstin Hesselgren, Elisabeth Tamm, Bertha Wellin, Agda Östlund och Nelly Thüring.
Dokument från De kvinnliga rösträttsrörelsernas arkiv. Landsföreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt. Föreningens första protokoll från 1903 undertecknat av Anna Lindhagen och justerat av Emilia Bromé, ordförande, Frigga Carlberg och Gertrud Adelborg. Klicka på bilderna för att se dem i större format.
Föreningar som arbetade för den politiska rösträtten:
LKPR Landsföreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt – riksorganisation för rösträttsrörelsen som verkade från 1902 – 1921. Den bildades med stöd från både borgerliga och socialdemokratiska kvinnor. Lydia Wahlström (höger), Signe Bergman (liberal), Anna Whitlock och Ann-Margret Holmgren, båda liberala. 17 000 medlemmar som mest
Föreningens tidning ”Rösträtt för kvinnor” började ges ut 1912.
Frisinnade kvinnor
Sveriges Allmänna Rösträttsförbund
Rösträttsföreningar bildades i hela landet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar