Jag hade precis kommit hem efter 8 månaders vistelse i Australien. Jag var 19 och ett halvt år och plockade sten på Mariedalsåkern i Boda. Pappa arrenderade den. Jag var själv med Volvo BM-traktorn- den med trög koppling. På radion hade Sverige precis avslöjat höga strålningsvärden. ryssland tvingades då berätta att det skett en explosion i Tjenobyl. Härdsmältan var ett faktum och vindarna blåste in med radioaktivt regn över Gävletrakten.
Skulle jag fortsätta plocka sten eller skulle jag åka hem och söka skydd?
Jag minns att jag tänkte att jag borde ha stannat kvar down under, där jag stormtrivts.
Nu väntade agronomutbildningen till hösten, arbete i Norrköing under sommaren och sedan 200 högskolepoäng och målet som faktiskt infriades i mars 1991, en Master of sciense of Agriculture.
Jag röstade på Linje 3 i kränkraftsomröstningen. Det var såååå nära att vi vann. Några futtiga tiondelar till sossarnas linje 2, kanske-alternativet!
Det förnybara hade säkert fått långt större bidrag om linje 3 vunnit. Fukushima är ett faktum och de japanska jordbrukarna får nu hälla ut mjölk med för höga strålningshalt. Jag lider med dem och det enda vi vet säkert är att det kommer fler kärnkraftskatastrofer, minst vart 25e år!
Statistiskt säkerställt??? Eller är det bara sannolikt?
SvaraRadera