tisdag 20 augusti 2013

Skolutveckling

Jag läser ett långt svar på Florence insändare om skolpolitiken i Vimmerby. Magnus Gustafsson som är ordförande behöver många ord för att förklara och svara på insändaren. Det är bra med debatt för det tvingar fram fokusering. http://www.vimmerbytidning.se/article/articleview/54231/1/88/

Florence anser att visioner ska vara möjliga inte löjliga och menar att det verkar omöjligt att Vimmerby redan nästa år ska tillhöra toppskiktet bland Sveriges skolkommuner. År 2017 är visionen att Vimmerby ska vara Sveriges bästa skolkommun. Jag håller med Florence om att det är mycket högt satta visioner och jag håller med Magnus om att det är viktigt att skolan har en tydlig vision att arbeta mot. Jag håller med Micael Glennfalk som uttryckt på sin blogg att visionen år 2017 ska vara topp tio i landet. Med detta vill jag betona att det är egentligen ointressant att diskutera detaljerna i visionsformuleringen då det redan förorsakat en hel del onödig debatt kring den exakta visionsformuleringen. Det viktigaste är målet att "Tillsammans når vi toppen! " för det innehåller och innebär ett tydligt fokus och en gemensam kraftansträngning mot en bättre skola för elever och personal och som stöttar kommunens utveckling och bidrar till attraktionskraften.
MEN att påstå att resultaten och resurserna inte har ett nära samband tror jag inte på. Färre elever i klasserna innebär mer tid för varje elev och mer flexibilitet i klassrummet, mindre "kadaverdisciplin" är möjligt. Alla skolpolitiker borde faktiskt besöka ett klassrum och en korridor på någon av kommunens högstadieskolor när det är som mest stökigt. Att inse att det tyvärr finns elever som endast har ett syfte med sin vistelse i skolan och det är att förstöra så mycket undervisning som möjligt. Med en inlärningsmiljö som innehåller trakasserier och mobbning och oro är det inte lätt att lyckas som pedagog att få toppresultat. Jag talar av egen erfarenhet då jag tjänstgjort tio år som adjunkt på Vimarskolan år 1991-2001. Att lyckas förmedla kunskap till elever vars hjärnor är avstängda för ombyggnad (tonårstiden definieras så av vissa forskare) är en stor utmaning och ger en oerhörd tillfredsställelse när man lyckas. Lika hopplöst är det som vuxen i skolan att se elever med exempelvis självskadebeteende och ohälsa och inse att skolan inte räcker till för alla överallt.

Men visionen att sträva mot en bättre skola med bättre resultat är bra även om kopplingen till resurser och bra ledarskap är avgörande för måluppfyllelsen.

Slutligen vill jag rekommendera alla att tala väl om skolan hemma och stötta sina barn med skolarbetet. Kunskap kommer att vara än mer betydelsfull i framtiden. Den bästa tjänst du kan göra enligt Alf B Svensson är att vara stöttande och aktivt uppmuntra dina barn hemma att sköta sitt skolarbete. Enligt psykolog Svensson är det föräldrarna som avgör hur eleven lyckas i skolan: http://www.aftonbladet.se/debatt/debattamnen/skola/article17316516.ab

Han skriver:
Skolan behöver mer resurser, mindre klasser, fler lärare och specialpedagoger. Men skolans viktigaste, mest outnyttjade resurs, och lärarnas bästa medarbetare, är föräldrarna.
Nu börjar ett nytt läsår. Varje rektor borde då informera föräldrarna om hur viktiga de är och tala om vad de kan göra för att hjälpa sina barn att lyckas i skolan. Att inte göra det är ett samhällsekonomiskt slöseri, en inkompetensförklaring av föräldrarna och ett stort svek mot våra barn. Framförallt mot barn från resurssvaga familjer, där har ett ökat föräldraengagemang har störst effekt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar