Tillsammans når vi toppen

Så här bloggade jag i maj: "Tillsammans når vi toppen
Vimmerbys egen vision för skolan lyder " Tillsammans når vi toppen" och den tycker jag är bra och BUN och förvaltningen har på ett imponerande sätt arbetat för att verksamheten ska präglas av denna vision på många olika sätt.

Frågan är bara hur det ska mätas?

Ur statsvetarna Gissur Ó. Erlingsson, filosofie doktor i statsvetenskap och
Anders Sundell, doktorand i statsvetenskap artikel i DN om faran med rankingar för att åstadkomma utveckling. " För det första: Det låter förstås väldigt bra att kunna etikettera sig som ”bästa skolkommun” eller ha det bästa företagsklimatet. Men indikatorerna som bygger upp ranknigarna är långt ifrån okontroversiella. Svenskt Näringsliv premierar kommuner med låg konkurrens från offentliga verksamheter, medan Lärarförbundet ger högre poäng åt kommuner som har högre kostnader per elev – två av flera exempel på politiskt omtvistade indikatorer som belönas i rankningarna."

I budgetdialogtider så är detta en central fråga tycker jag för om det är så att skolrankingen bygger på hur stor peng per elev som kommunen satsar så är det märkligt att skolans förvaltningschef inte äskar mer pengar per elev för att nå målet att Vimmerby ska bli bästa skolkommun i Sverige år 2017. Om Vimmerby ska lyckas nå sitt mål krävs alltså en rejäl påse extra pengar till skolan om det är lärarförbundets ranking som ska mäta om vi når målet. Tyvärr så måste jag meddela att detta blir svårt att uppnå med våra befolkningssiffror då vi konkurrerar med storstadskommuner som har helt andra skatteinkomster att fördela."

Det är intressant att läsa i Vimmerby tidning den 1 augusti att Vimmerby kommun avstår att söka bidrag till karriärtjänster på grund av att det finns krav på att införa ett annat arbetssätt för att man ska kunna få dessa medel. Man tackar nej till 300 000kr. Endast 20 kommuner har valt samma linje och frågan kvarstår huruvida Vimmerby kommun kommer att klara att nå toppen utan extra resurser. Varje gång som jag hör att det inte handlar om resurser för hur man lyckas i skolan så blir jag så trött. Mina tio år som högstadielärare gav mig erfarenheten att ju mindre elevgrupper desto bättre kunde jag individanpassa undervisningen. Med digital teknik ställs helt nya krav på utbildning. Med en smartphone i handen behöver du inte lära dig alls lika mycket fakta som tidigare utan det är problemlösning som måste vara fokus. Många påstår att det gick sååå bra att ha femtio elever i ett klassrum med en despotisk föreläsare som härskade i klassrummet, gärna en militärisk man. Tyvärr så köper inte dagens unga det konceptet och det tycker jag är bra! Självklart är en riktigt bra föreläsning med en karismatisk föreläsare en oslagbar underhållning men om Du ska lära dig problemlösning i grupp vilket du behöver träna dig på inför arbetslivet så är den stora elevgruppen omöjlig som jag ser det. Och små grupper kräver mer resurser. Så enkelt är det. Dagens skola behöver också välutbildade och engagerade pedagoger som leds av professionella skolledare. Dessa personer är inte gratis och kampen om kompetens är hård mellan olika kommuner. Friskolorna era verkar ha dalat men även den kompetenskonkurrensen finns det vill säga mellan den kommunala skolan och friskolorna. Framtidens pedagoger kommer att kräva högre status och mer resurser med all rätt med tanke på hur viktiga positioner dessa personer har i unga människors liv och för samhällets utveckling.

Hur sjutton ska Vimmerby klara att bli bästa skolkommun år 2017? Man befinner sig på 243e plats enligt den senaste rankingen av landets 290 kommuner. (Dagens samhälle)

Det viktigaste dock kanske är ambitionen och visionen och den strävan som man gör för att bli bättre...det är positivt att uttrycka en vilja att göra en bättre skola även om man inte når hela vägen av olika skäl!