Sådana politiker finns bara i sagan, skriver Svenska Dagbladet. Läs Jan Söderqvists krönika nedan och fundera kring det han skriver om Almedalen. Han påstår att Almedalen är ett uttryck för politikens marginalisering och medialisering. Kanske gör Söderqvist en viktig iakttagelse här. Jag vill inte tro att väljarna är så lättköpta och inte är intresserade av djupare analyser. Men det finns en del som pekar åt fel håll vad gäller personkult och medialisering.
Jag läser en analys av hur partiledarna egentligen är utifrån deras autografer i Dagens Samhälle. Som om det vore intressant och objektivt. Vilket är syftet med en sådan artikel? Underhållning? Vetenskap? Dravel?
Gudrun Brunegård lät sig stylas i Vimmerby tidning för några år sedan och jag funderade mycket över det. Vilka var skälen? Vanns några röster för KD lokalt, nationellt? Vad tycker Du? Ser du tecken på mindre analys och mer underhållning inom politikens sfär?
Petter Stordalen beskriver Almedalen som att det samlas människor på Gotland denna vecka som har ett gemensamt intresse av att göra samhället bättre. Storslaget av Stordalen och han beskriver att Sverige är det bästa landet i världen. Han är en svensk i en norsk kropp! Tänkvärt och han anser att vi i Sverige är för självkritiska ibland. Jag får känslan av att vi är självgoda ibland. Högmod går före fall, Stordalen! Läste att Annie Lööf träffat Stordalen häromdagen och imponerats och inspirerats och klart är att han har ett budskap när han säger att den som har stora resurser har ett större ansvar för en hållbar utveckling än andra. Kapitalismen är på fel väg om den bara prioriterar profit. Den måste också ta ett ansvar för miljö och en hållbar samhällsutveckling. Bra sagt, tycker jag.
KRÖNIKA
JAN SÖDERQVIST
Sådana politiker finns bara i sagan
Uppdaterad kl 09:42, 4 juli 2013
Det sista avsnittet av den danska tv-serien Borgen sändes tidigare i veckan. Allt gick som det skulle. De goda krafterna segrade över hela linjen.
Den på alla sätt ärbara Birgitte Nyborg gjorde en framgångsrik comeback i politiken och blev, efter en sensationell slutspurt i valrörelsen, utrikesminister i en regering vars program kraftigt lär färgas av hennes förnuftiga och sympatiska humanism.
Dessutom segrade hon över sina smutsigt spelande rivaler med skinande blanka vapen. Birgitte var kampanjen igenom seriös och saklig, höll sig strikt till frågorna, insisterade på att debattera ekonomisk politik på allvar och i detalj, och hon avstod ädelmodigt från att läcka komprometterande information om huvudmotståndaren till pressen.
Hennes succé var en triumf för de höga idealen. Demokratin står därmed stark och frisk ännu en tid.
Och inte nog med det: även på danska TV1:s nyhetsredaktion gick den goda saken segrande ur striden mot tarvlighet och förflackning. Den person i ledningen, den obehagligt manipulative Alex, som säsongen igenom har gjort livet surt för redaktionschefen Torben Friis med sitt ideliga tjat om tittarsiffror och sina påtryckningar i riktning mot publikfriande tingel-tangel, fick vika sig. Torbens traditionella kvalitetslinje höll ställningarna till slut.
Men dessvärre är ju detta bara en saga.
Dessa rader författas mellan två mingel i ett Visby där politikerveckan (ni trodde kanske att ni skulle slippa den i den här texten, men icke!) pågår i varje buske och skrymsle. Här dricker journalister rosévin och äter pizzabitar med andra journalister samt företrädare för landets alla pr-byråer och intresseorganisationer. Ett tydligare uttryck för politikens marginalisering och medialisering än Almedalen är det svårt att föreställa sig.
De politiska talen utgör underhållningen till kaffet. Talarna får så finna sig i att betygsättas i tv på samma sätt som de tävlande i ”Let’s dance”. Därefter tvingas de utstå skojig ”satir” levererad av underhållare och imitatörer. Den politik som inte låter sig omvandlas till kuriös förströelse får inte finnas. Någon Torben Friis som värnar fördjupning och de politiska frågornas komplexitet synes icke till.
Och knappast någon Birgitte Nyborg heller. I ett av avsnitten var sexköp händelsevis på tapeten. En stor grupp politiker fann anledning att driva på mot en kriminalisering i någon form. Även Birgitte avkrävdes ett ställningstagande, och hennes instinktiva reaktion var att instämma i förbudskören. Sexköp var ju inte något som hon alls gillade.
Men så kom hon på tanken att lagstiftning kanske inte ska bygga på politikers lösa tyckanden eller moraliserande, hon insåg att hon i anständighetens namn var tvungen att informera sig. Så hon anordnade en hearing och förde samtal med folk som var insatta i frågan; hon fick bland annat höra hur den svenska lagstiftningen i frågan fullständigt motverkar sitt syfte och straffar dem som den är tänkt att skydda. Hon lyssnade med andra ord på sakskäl.
Sådana politiker finns alltså i Sagolandet. Och möjligen i Danmark, där nuvarande statsministern gick till val på en svensk sexköpslag, men fick slå till reträtt på grund av massivt motstånd.
JAN SÖDERQVIST
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar