Jag uppskattar årets grönska som är ovanligt stark. De vilda sommarblommorna har sällan visat sådan prakt och i trädgården har jag nästan inte behövt vattna i år tack vare nederbörd i lagom frekvens.
Dikeskanterna är fyllda med örter och mångfalden är stor. Snart är det väl dags att slåttra men vägverket har lärt sig att mångfalden ökar om man avvaktar med slåttern tills de flesta örterna har bildat fröer så att fler och fler örter får chansen att berika våra dikeskanter. Häromdagen fick jag se en kär vän som jag oftast sett på Gotland, nämligen den fina Cikorian, som även kallas Vägvårda. (Så förträffligt passande!) Denna växte några hundra meter från vår tomt. Hoppas att den får fröa sig så att den kan bli fler. Jag uppskattar även jungrulinet som växer strax intill. En skir ört som kräver att man då och då blir lite närgången för att man ska se dess sanna skönhet.
En fin sommardag väntar med bilresa mot Falkenberg med vänner från studietiden. Maken och barnen är hemma och vaktar huset och hönsen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar